Hej, Fredrik här, bra att du tagit dig hit!
Jag hjälper människor att framgångsrikt ta tag i sin sorg - så de mår bättre, känner sig friare, slutar älta, ökar sin framtidstro och ökar värdet av sin vardag.
Sorgen kom in tidigt - på tok för tidigt - i mitt liv. Och gav sig aldrig av. När jag var elva år kommer döden in med den kraftigaste av käftsmällar. Det hade varit enkelt att välja den enklare och destruktiva vägen, men i vuxen ålder och med facit i hand såg jag tydligt att jag valt den mer konstuktiva. Jag valde att se fördelar i mörkret, hittade på egna svar och egen logik på det jag behövde. För det handlade om att överleva.
Efter att ha begravt min mamma som elvaåring så kommer sen förlusterna och sorgen på löpande band genom livet. Jag tror att summan av antalet begravningar passerades av antalet dop och bröllop - tillsammans - först någon gång efter fyrtio.
Fyra begravningar på ett år är väl någon form av oönskad all time high.
Sorg är dock inte bara förknippat med dödsfall och förlusten av en person. Sorg kommer ur alla typer av förluster, det kan exempelvis vara förlust av tillit, separationer och skilsmässor, flytt, förlust av jobb, av husdjur, av pengar eller av sig själv.
Just nu vet jag ingenting om just din sorg - mer än att den är din och den är unik.
Jag vet dock att om du bara tar första steget så kan jag och sorgbearbetningsprocessen hjälpa dig med den.
Från död till glöd
Ur alla dessa förluster i mitt liv så skapades också en urkraft - till att leva fullt ut.
Sorg kommer nästan alltid med paradoxala/motsägelsfulla känslor. Så också i mitt fall. Med ett liv där sorgen varit närvarande i över trettiofem år så är det nog en ordentlig underdrift att påstå att sorgen har påverkat mig och mina val. Det känns som att den är en del av mig, en del av mitt dna. För den har genom sin närvaro också fått mig att vara extremt tacksam - då den framförallt givit mig ett tydligt förhållande till tid, livsglädje och inte minst motgångar. Vilket är verktyg som om jag varit utan, inte vet vem jag hade blivit.
Under min första egna sorgbearbetning så var det väldigt, väldigt tycligt att det fanns extremt mycket som var obearbetat, ohanterat och okommunicerat kring min sorg från min första förlust, mammas bortgång. Inte minst så badade i både skuld och skam i över trettio år (!). Helt oförtjänt.
Varför startade jag Imperia?
För dig och alla andra som behöver en helt annan tillgänglighet för
Efter ett halvt liv som entreprenör inom den digitala sektorn har jag fått vara med om extremt mycket. Jag har starta flertalet bolag, sålt bolag, köpt bolag, jobbat med och rekryterat hundratals människor, träffat ännu fler människor och sett människor växa, gå vidare och komma tillbaka. Levt med att lösa problem, sömnlösa nätter, jobbat hemma, jobbat borta, rest, tjafsat med sambo om jobbet, levt utan lön - och såklart oändligt mycket mer.
När jag 2019 certifierade mig i sorgbearbetning så blev en sak väldigt tydlig för mig - sorg kommer fortfarande med ett gigantiskt stigma. Vilket gör mig både frustrerad och provocerad. Som att samhället stått stilla. Kunskap och förståelse är låg - men framförallt är tillgängligheten till tjänster, kunskap, information och inte minst till sorgbearbetning katastrofal. Det är ett stort problem.
Entreprenörer löser problem. Känslan att “jag måste tag i det här” sköljde över mig - jag måste göra det här till det bättre. Det görs genom öka just tillgängligheten till information och kunskap kring sorg, men inte minst också till möjligheten att påbörja sin egen sorgbearbetning och läkning.
När jag sedan gick min uppföljande utbildning kring “komplexa förluster” hade jag en kursledare (Susanne), en fd Rektor, och en av de få i världen som kan och får utbilda i just den sorgberbetningsmetoden.
Jag och Susanne pratade då mycket om skolans roll, och hur jag själv upplevde det som barn när jag var elva år och förlorade min mamma. En skola, ett helt system, stod helt handfallna. Till min stora besvikelse så avslutade Susanne den dialogen med att krasst konstatera:
- Fredrik, tyvärr, men det är inte bättre idag.
Vilket såklart är för jävligt. Mina barn ska inte riskera att uppleva ett samhälle där sorgen får står tillbaka. Min förstfödda, min dotter, ett av hennes mellannamn är just Imperia. Så - att välja namn på min verksamhet var ett enkelt val.
VÄLKOMMEN TILL IMPERIA
